Sorg

Nu sitter jag här klockan är 00.54 kan inte sova , gråter så jag inte kan andas .. Saknar min Pappa . Tänker på Mormor och funderar på hur min Farmor var som jag aldrig fick träffa,tre personligheter som gjort stora intryck i mitt liv, många tror jag är stark men om dom bara visste hur mycket sorg det bor i mig som jag hela livet byggt för, med en mur som nu rasar bit för bit .. Vilket skrämmer mig fruktansvärt mycket, för jag vet inte om jag orkar det ...

Den muren har gjort att jag fjärmat mig från allt för nära känslor och hållt andra på avstånd , det som gör ondast är att min son inte haft den mamma jag hade kunnat vara om jag kunnat leva med känslorna ... Svårt förklara , har gjort det jag kunnat kämpat men har alltid varit praktisk inte känslosam , stängt in det ...

Största glädjen är att min son går "rätt" väg , min högsta önskan är att han ska må bra och få ett bra liv ... Jag älskar han av allt i mitt liv och tack vare honom lever jag ....